130129 nr2

Nu efter lunch fick jag ett pysselsug. Snodde ihop en vimpel som jag länge gått och tänkt att jag ska göra, men inte riktigt haft ork/lust/tid.

Det där med noggrannhet när jag gör saker är inte min starka sida. projektet börjar alltid på samma sätt, jag har inställningen att NU minsann, NU ska jag göra det här 100% bra från början. Så jag slipper göra om/rätta till/laga sen senare. Projektet slutar också alltid på samma sätt, från inställningen att ge 100% till, äh! good enough!

Det är ju verkligen ett under att jag överhuvudtaget äger nål, tråd och symaskin. Att jag ens tycker det är kul borde ju egentligen inte finnas på världskartan, med tanke på den syhitler jag hade till textillärare i skolan..
Jag brukar inte hänga ut folk hur som helst, men om du nu mot förmodan skulle hitta in på den här bloggen fru sysurhitler, bli då inte arg och ledsen för det du läser och för det jag kallar dig, du borde däremot bli glad och lättad över att du inte dödat mitt intresse för det kreativa skapandet helt och hållet. Var glad över att dina suckar, pustningar och högfärdiga och iskalla kommentarer inte etsat sig fast värre än vad de skulle kunnat göra.

Kommer så väl ihåg standardkommentaren från dig kära sursyhitlerfröken, när jag suttit med armen i vädret i en halvtimme och äntligen fick hjälp, sa du alltid, ALLTID: "jaha behöver du hjälp nu igen, ja du har väl fuskat igen som vanligt".

Visst stämde det säkert även då, att jag sket i att fästa, backa, mäta och nåla (seriöst, vem vill nåla en och en halv timme?! man vill ju bara köra igång!!)

Jag ville förmodligen då precis som nu, smida medan järnet var varmt, köra på medan kreativiteten bubblade och idéerna var glasklara (eller kanske snarare innan jag kommit på vilket hästprojekt jag gett mig in på och efter en stund därför nöjer mig med good enough).

Nu är den iallafall klar, min egensydda fina vimpel som snart ska sättas upp i Alvas rum. Och visst hänger det en tråd eller två som sticker ut, den är nog inte millimeterperfekt, men ärligt talat.. Skit på dig suristant! Jag är nöjd!


Kommentarer
Postat av: Farmor

Kära Hanna! Det är nog många vuxna som skulle vilja säga några sanningens ord till någon av sina f.d.lärare tom. jag har en del otalat med några av mina barns lärare, men det är så dags nu. Tyvärr hade jag inte nog råg i ryggen. Kram

2013-01-31 @ 18:11:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0